Så roligt........
.....Scott och jag var på valpträff i lördags och fick träffa Guiness och alla Scotts kullsyskon. Alla utom Sassa, som var förhindrad! Hoppas att hon blir riktigt hel och fin snart!
Scott fick för första gången prova på en riktig apport med en riktig duva! Han tyckte det var sååååå skoj och lite gott också! Jag måste erkänna att jag tyckte det var äckligt! Vilket jag, till de andra mer luttrade valpägarnas roade miner och lågmälda skratt, gav ljudligt uttryck för när lille Scott kommer släpandes på duvan. Jag tror att jag utbrast "Å fyy, kom inte hit med det där äcklet"! Jag får nog öva på det där med att ta i döda fåglar. Jag inser först nu egentligen vad en apporterande hund gör. Hämtar äckliga saker och vill att jag ska bli glad! Jag ska börja med att skaffa mig handskar. Jag ser mig själv inte som en jägmästare i grönt framöver, men gärna som en hundförare som i vart fall kan ta emot fågeln som min lille Scott stolt och entusiastiskt bär fram till mig. Jag har därför bytt ut det purpurfärgade sidenbandet till min visselpipa till en regelrätt tvinnad lädersnodd som jag fick för att bättre smälta in i skaran av jaktlabradorägare med ambitioner. Jag är på kommande, som det kan uttryckas!
Scott saknade en riktig valphög med alla syskonen!
Scott hälsar mycket försiktigt och med stor respekt på sin mamma Guiness!
Scott kramar syrran Cayenne!
Tröstar sig hemma med en tygvariant och längtar till nästa gång!
Scott fick för första gången prova på en riktig apport med en riktig duva! Han tyckte det var sååååå skoj och lite gott också! Jag måste erkänna att jag tyckte det var äckligt! Vilket jag, till de andra mer luttrade valpägarnas roade miner och lågmälda skratt, gav ljudligt uttryck för när lille Scott kommer släpandes på duvan. Jag tror att jag utbrast "Å fyy, kom inte hit med det där äcklet"! Jag får nog öva på det där med att ta i döda fåglar. Jag inser först nu egentligen vad en apporterande hund gör. Hämtar äckliga saker och vill att jag ska bli glad! Jag ska börja med att skaffa mig handskar. Jag ser mig själv inte som en jägmästare i grönt framöver, men gärna som en hundförare som i vart fall kan ta emot fågeln som min lille Scott stolt och entusiastiskt bär fram till mig. Jag har därför bytt ut det purpurfärgade sidenbandet till min visselpipa till en regelrätt tvinnad lädersnodd som jag fick för att bättre smälta in i skaran av jaktlabradorägare med ambitioner. Jag är på kommande, som det kan uttryckas!
Scott saknade en riktig valphög med alla syskonen!
Scott hälsar mycket försiktigt och med stor respekt på sin mamma Guiness!
Scott kramar syrran Cayenne!
Tröstar sig hemma med en tygvariant och längtar till nästa gång!
Kommentarer
Trackback
